Som några har förstått har jag sedan november 2004 varit sjukskriven helt till våren 2007 och sedan halvt pga en arbetsskada...vad är oväsentligt.
Jag och min chef - isberget - har haft många tuffa diskussioner, hon vill inte ha någon förståelse för mig.
Har arbetat sedan 1976 på landstingets löne- och förhandlingsavdelning, de sista 12 åren som lönekonsult, gett allt jag orkat och tyvärr lite mer. Det har gått så långt att jag inte orkar mer, nu slutar jag.
Dom som vet hela historien har svårt att förstå hur jag utåt kan vara glad och positiv.....som en vän sa till mig - du är alltid så omtänksam - ord som verkligen värmde.
Alla ni hund och hästkompisar som jag har...utan att ni vet...är ett otroligt stöd.
Mina träffar och träningar med er ger mig så mycket energi...blir glad i ert sällskap.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja som sagt jag kan hålla med, du är väl bland det mest omtänksamma och gulliga man kan tänka sig? få människor utstrålar den värmen du gör Lisbeth! och jag säger såhär, stå på dig, och var GLAD för att du hade orken att sluta! Du lär inte ångra dig!!!
SvaraRaderaKramar från oss till dig!!!!
Ja du, vad vore livet utan VÄNNER? Jo ganska trist. Något som jag tycker är viktigt, det är att man ska ha vänner, man mår bra av. Inte se som stjäler energi av en. Det finns ju de med och man är helt slut, när man har umgåtts med dem. Nä, de kan man vara utan.
SvaraRaderaJag har läst din blogg och följt ditt arbete på ditt jobb. Å jag förstår att du slutar. Livet är så mycket mycket mer värt, än att gå till ett jobb, där man då kanske inte trivs. Eller ha en chef som inte förstår. Du har gjort vad du har kunnat. Å det är kanske dax att ta skriva ett nytt kapitel i livet, på arbetasidan...jag tycker du gör helt rätt....var rädd om dig, det finns bara en som du :-)
Du gör helt rätt, man skall inte lägga energi på sådant. Tycker att du är en underbart glad och trevlig tjej, och trivs i ditt sällskap. Alltid kul att ställa upp om ni behöver hjälp....kramar.
SvaraRadera